Det kan vara svårt att diagnostisera ADHD hos barn före 5 års ålder, eftersom små barn i allmänhet har korta uppmärksamhetsspann och för att deras beteende omfattar perioder av hög aktivitet och impulsivitet. Om ditt barn uppvisar symtom på ADHD före 5 års ålder kan det vara bra att föra anteckningar över beteendet för att upptäcka förändringar eller förbättringar; det kan i ett senare skede vara till hjälp för att ställa en diagnos. Om symtomen fortsätter, eller försämras, bör man ta kontakt med en läkare för att prata om situationen.
Utredningen av ett barn börjar vanligtvis med att man går igenom den fullständiga sjukdomshistoriken, inklusive eventuell ärftlighet. Man gör även en kroppsundersökning för att utesluta andra sjukdomar, eftersom det finns en rad tillstånd som kan ge ADHD-liknande symtom. Dessa kan fångas upp genom diskussion med läkaren och omfattar exempelvis sköldkörtelsjukdomar, anfallssjukdomar, fetala alkoholspektrumstörningar (störningar orsakade av exponering för alkohol under graviditeten), syn- eller hörselproblem eller Tourettes syndrom (en genetisk neurologisk störning som karakteriseras av muskulära och vokala tics).
Bedömningen av ADHD bör även omfatta kontroll av inlärnings- och språkproblem, depression, ångest och sömnstörningar. Eftersom symtomen kan vara diffusa ingår även frågeformulär och intervjuer när ADHD ska diagnostiseras. För att få mer kunskap om barnets beteende kan bade föräldrar, lärare, vårdare, barnvakter och andra personer som känner barnet intervjuas. Samtliga svar är sedan till god hjälp när man ska fastställa hur barnet uppför sig, och om beteendet är långvarigt eller tillfälligt.
Personerna på bilderna har inget med innehållet i texterna att göra.