Det finns stort vetenskapligt stöd för att läkemedel är effektiva när det gäller att behandla ADHD. ADHD-läkemedel hjälper till att förbättra huvudsymtomen ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet. Det finns en rad olika läkemedel att tillgå. Vissa barn får bättre resultat av ett läkemedel, medan andra har mer nytta av ett annat. Förskrivande läkare behöver därför samarbeta nära med patienten och dennes familj för att hitta rätt preparat och rätt dos för varje unik individ.
Låga nivåer av vissa signalsubstanser i hjärnan som reglerar muskelkontroll, uppmärksamhet, organisation, planering och beslutsfattande kan leda till ADHD. Dessa substanser kan öka eller utnyttjas mer effektivt med hjälp av ADHD-läkemedel, vilket leder till många beteendemässiga och studierelaterade förbättringar.
Läkemedel tenderar att öka uppmärksamheten, minska distraherbarheten och förbättra förmågan att fokusera. De gör det lättare att hejda sig och reflektera över konsekvenserna av ett beteende. Läkemedel lär inte någon ett nytt beteende, men gör det möjligt för personen att fokusera på nya färdigheter.
Forskning visar att ADHD-läkemedel förbättrar samspelet mellan förälder och barn, uppmärksamheten i klassrummet samt skol- och arbetsprestationer.
Olika former av centralstimulerande medel (CS) är förstahandsvalet vid medicinsk behandling av barn och ungdomar med ADHD-symtom – detta gäller både i Sverige och internationellt. CS-medel kan ha olika verksamma substanser (till exempel metylfenidat, dextroamfetamin samt dextro- och levoamfetamin i kombination) och de tillhandahålls under olika produktnamn. Dessa medel kan verka på olika sätt hos olika individer, beroende på symtomprofil. De har dessutom olika verkningstid under dagen, vilket kan påverka vilket läkemedel läkaren väljer att skriva ut. Frågan om CS och risk för framtida missbruk har debatterats livligt; vad som framkommit i studier är att CS inte ger någon form av eufori eller rus vid behandling och att någon risk för dosökning inte heller påvisats. (Källa: Socialstyrelsen 2002)
Personerna på bilderna har inget med innehållet i texterna att göra.